Hej Maria Karlsson, ny ledamot i Dramatikerförbundets styrelse.

Undertexten för hela intervjun är ”Vem är du?”, men det är ju en svår fråga att svara på. Kan du komma på ett bättre sätt att formulera den frågan på? 

Haha, ja den formuleringen känns väldigt stor och existentiell-ångest-varning på.

Hur brukar man lösa det i manus? 

Man tjuvkollar hur nån annan gjort!

Vi kan ta metoden att visa karaktären i dess rätta element, medan den gör nåt typiskt. Kan jag få tre (eller färre) typiska situationer för Maria Karlsson? 

-Sitter i sängen med laptop i knäet och skriver manus, (och när jag känner mig som en slacker tänker jag på att Astrid Lindgren skrev alla sina böcker i sängen och henne gick det ju rätt bra för).

-Leker med mina barn, 1,5-åringen Ossian och 4-åringen Juno (och tar tusentals bilder av allt de gör och undrar när jag ska ha tid att göra alla de där fotoböckerna)

-Ger näring åt mitt återuppväckta naturintresse (än så länge mest genom att nätshoppa saker så som tält, liggunderlag, gasolkök, vandrarkängor etc) men även genom härligt skogshäng.

Hur började du skriva manus? 

Jag skrev teatermanus redan som barn, till småsyskon, klasskompisar och i olika barnteatergrupper, så intresset har alltid funnits. Anmälde mig till min första riktiga filmmanuskurs som 18-åring i London, en kvällskurs i en källarlokal i Soho i regi av Raindance Filmschool.

Du har skrivit mycket krim, men nån gång nästa år kommer din film ”Ur spår” som väl är en dramakomedi? 

Ja, precis! Äntligen! Det är väldigt roligt att få chansen att variera sig genremässigt. Sedan har jag ju aldrig skrivit krim i bemärkelsen att man följer poliser som löser brott, så känner mig inte som en klassisk deckarförfattare. Jag är nog mer bara en dramaförfattare som råkade halka in på spänningsgenren och fastnade lite där.

På årsmötet pratade vi om styrkan i att vara arga i grupp. Vilken yrkesrelaterad ilska tar du med dig till styrelsearbetet?

Manuscredfrågan! I USA (som vi alltid annars gärna sneglar på i manussammanhang) och deras Writer’s Guild, finns tydliga regler. Jag önskar att vi skulle kunna ta fram ett lika tydligt regelverk här i Sverige, som man ska kunna luta sig mot och hänvisa till. Jag tycker att manusförfattarhantverket förminskas om man inte tar den här frågan på allvar. Det borde finnas väldigt tydliga riktlinjer för hur olika insatser under processen ska värderas och krediteras så att det känns bra och rättvist för alla inblandade.

 

Tack och välkommen!

 

Intervju: Daniel Karlsson, dramatiker och redaktör för dramatiker.se

Foto Maria Karlsson: Christina Eriksson

Loading...