Så frågar en av mina kollegor, som i likhet med mig lyckats ha rätt mycket semester i sommar, och inte satt sig in i verkligheten bakom krisrubriker och debattartiklar med krav på kulturministerns avgång.
Jag har inget bra svar. En känsla är att coronakrisen drabbar manusförfattare, dramatiker och översättare enligt ett annat tidsschema än vad det drabbar t.ex. skådespelare, regissörer och teknisk personal. Begränsningen på femtio personer hindrar oss inte från att skriva, men om det vi skriver inte går att spela, eller spela in, måste det ju påverka antalet beställningar. Och vad händer när allt kommer igång och det finns en kö med uppsättningar som ska uppföras? Och vad händer när de inspelningar som ändå pågår blir dyrare än de var tidigare?
Nu när jag avslutat min frivilliga uppdragsfrihet i lantlig miljö, ska jag försöka få en bättre bild av hur det ser ut i vårt hörn av världen. Jag vet att personer på förbundet jobbat på under sommaren, så jag återkommer med rapporter från dem. Och jag och förbundet vill hemskt gärna höra av er medlemmar. Maila mig på redaktor@dramatiker.se och berätta hur krisen påverkat er. Har ni ändrat ert sätt att arbeta på något sätt? Känns det hopplöst eller som att allt är som vanligt? Har ni tips på bra extrajobb? Har ni gjort nåt som ni tycker att andra borde få del av? Maila så lägger vi ut. Det här är inte en tid för blygsel.
