Dramatikerförbundet får ibland frågor om att stötta, eller göra reklam för olika manustävlingar. Förbundet brukar vara restriktiva med det av flera anledningar. Ska förbundet uppmuntra till obetalt arbete för manusförfattare? Hur har tävlingen löst rättighetsfrågan? Vilken nytta har manusförfattaren av tävlingen? Läs mer
Så frågar en av mina kollegor, som i likhet med mig lyckats ha rätt mycket semester i sommar, och inte satt sig in i verkligheten bakom krisrubriker och debattartiklar med krav på kulturministerns avgång.
Jag har inget bra svar. En känsla är att coronakrisen drabbar manusförfattare, dramatiker och översättare enligt ett annat tidsschema än vad det drabbar t.ex. skådespelare, regissörer och teknisk personal. Begränsningen på femtio personer hindrar oss inte från att skriva, men om det vi skriver inte går att spela, eller spela in, måste det ju påverka antalet beställningar. Och vad händer när allt kommer igång och det finns en kö med uppsättningar som ska uppföras? Och vad händer när de inspelningar som ändå pågår blir dyrare än de var tidigare?
Nu när jag avslutat min frivilliga uppdragsfrihet i lantlig miljö, ska jag försöka få en bättre bild av hur det ser ut i vårt hörn av världen. Jag vet att personer på förbundet jobbat på under sommaren, så jag återkommer med rapporter från dem. Och jag och förbundet vill hemskt gärna höra av er medlemmar. Maila mig på redaktor@dramatiker.se och berätta hur krisen påverkat er. Har ni ändrat ert sätt att arbeta på något sätt? Känns det hopplöst eller som att allt är som vanligt? Har ni tips på bra extrajobb? Har ni gjort nåt som ni tycker att andra borde få del av? Maila så lägger vi ut. Det här är inte en tid för blygsel.
Under förbundets årsmöte i höstas utlovade jag en intervju med den första som mailade mig på min då månadsgamla e-postadress redaktor@dramatiker.se. Innan dess hade jag bett om inlägg till den pågående scenkonstdebatten, men inte fått något mail till redaktor@dramatiker.se så jag tänkte att det kanske behövdes ett pris eller nåt, men inte heller det hjälpte.
Fyra månader senare, när jag gjorde en av mina regelbundna kollar på kontot redaktor@dramatiker.se och konstaterade att det inte kommit nån mail den gången heller, klickade jag på en flik som… visade sig innehålla inkorgen för e-postkontot redaktor@dramatiker.se … Sprängfyllt av obesvarade mail. Eller i alla fall tre. Manusförfattaren Anders Weidemann hade mailat redaktor@dramatiker.se redan under årsmötet, men först av alla var dramatikern Alma Lindé som skickat in ett inlägg i scenkonstdebatten. (Till redaktor@dramatiker.se)
Jag mailade Alma från kontot redaktor@dramatiker.se med en ursäkt och en fråga om en intervju, och dessutom ett grattis eftersom hon är nyinvald som medlem i Dramatikerförbundet.
Så här kommer intervjun med den föredömliga redaktor@dramatiker.se mailaren Alma Lindé! Hennes pjäs 4 Spänn City finns nu på på DramaDirekt. https://dramadirekt.se/pjas/fyra-spann-city-2/
Foto: Erik Norberg
Efter PO Enquists bortgång skrev Susin Lindblom den här texten om hans betydelse för svensk kulturpolitik och manusförfattarens möjlighet att tjäna pengar på sitt arbete.
Jag skickade några frågor till dramatikern Erik Norberg som tillsammans med Johanna Garpe gjort en dramatisering av PO Enquists bok Livläkarens besök.
Den fjortonde april höll Dramatikerförbundet sitt första styrelsemöte på distans. Alla i styrelsen och på kansliet kunde medverka och stämningen var inte alls så besvärad som bilden visar.
Kansliets och förbundets arbete pågår för fullt, digitalt och på distans, men vi hoppas att vi snart ska kunna ses som vanligt igen. Och om även nästa styrelsemöte sker på distans lovar jag att förvarna mötesdeltagarna innan jag tar en skärmavbild.
Text: Daniel Karlsson, manusförfattare och redaktör dramatiker.se
I fredags efterlyste vår redaktör Daniel Karlsson texter om hur coronasmittan påverkar er och ert skrivade. Först ut är två styrelseledamöter som här skriver i egenskap av privatpersoner.
Jag har tänkt att jag som redaktör borde skriva nåt om coronakrisen och hur den påverkar dramatiker, manusförfattare och översättare. Jag har lämnat det vanliga deadlineskrivandet en liten stund för att skriva ett mail till kansliet om att jag tänkt att kanske skriva något om a-kassa eller nya regler för företag.
“Bra idé, vi håller på med det”, har svaret blivit, och några timmar senare har deras fantastiskt informativa texter legat ute på hemsidan.
Så istället frågar jag er medlemmar om ni vill skriva något om hur coronakrisen påverkat er? Har ni förlorat uppdrag? Kan ni koncentrera er på att skriva? Har ni fått tid för att se den där TV-serien? Har ni hittat nya sätt att få ut det ni skriver?
Maila mig på redaktor@dramatiker.se så lägger jag ut. Håll er helst under en A4. Och säg om ni vill vara anonyma.
Daniel Karlsson, manusförfattare och redaktör för dramatiker.se
Den 27/2 organiserade Dramatikerförbundet och Stockholms feministiska filmfestival ett frukostsamtal med rubriken “Kvinnliga manusförfattare – Varför är de så få?”.
På biografen Zita, under ledning av förbundssekreterare Emma Nilsson diskuterade manusförfattarna Ida Kjellin, Bente Danielsson och Soni Jörgensen frågan om varför så få kvinnliga manusförfattare skriver långfilm (läs mer här och här). Emma visade även siffror från förbundets medlemsundersökning som visade på stora skillnader mellan manliga och kvinnliga författares inkomster.
För er som inte var där frågade jag paneldeltagarna vad de tyckte att det viktigaste de sa under samtalet var? Och om det fanns nåt de i efterhand tycker att de borde ha sagt.