Torsdag kväll
I taxin till festivalhotellet svär chauffören över hur man ska ta sig dit. Det är avstängda vägar överallt och han tycker inte att folk kan bete sig i trafiken. När vi närmar oss Järntorget frågar vi när de ska bli klara med grävarbetena.
-2040, svarar han.
Fredag morgon
Ackrediteringarna till Filmpolitiskt toppmöte delas ut. Det är ett årligt återkommande evenemang som äger rum under filmfestivalens första dag. På toppmötet deltar riks- och regionpolitiker och företrädare för biografnäring och olika intresseorganisationer. Alla tidigare år har kulturministern närvarat. I år har dock kulturminister Parisa Liljestrand utlyst en presskonferens om ett tilläggsdirektiv till den pågående filmutredningen. Det spekuleras om vad det kan gälla. Biomomsen? Produktionsincitamentet? Piracy? Netflix-skatt? Folk hoppas att det inte ska försena den kommande filmutredningen, eftersom de flesta är eniga om att det är kris i filmbranschen och att saker behöver hända snabbt.
När presskonferensen börjar samlas de flesta toppmötesdeltagarna vid en storbildsskärm. Tyvärr är inte ljudet mer än viskning, men genom mobiler och text på skärm förstår man att det handlar om att försöka stoppa illegal IP-TV. Tilläggsdirektivet kommer inte att påverka slutdatumet för filmutredningen.
Fredag morgon
Toppmötet inleds. Alla verkar tycka att det är en bra idé att försöka stoppa illegal IP-TV. Det viskas om att kulturministern ska besöka Netflix istället för att delta i toppmötet.
Filmutredare Eva Bergqvist kan inte berätta om den pågående filmutredningen, eftersom är just pågående. En av utredningens experter säger dock att det kommer att bli en väldigt ambitiös analys av det rådande läget och uppmuntrar alla att läsa den när den kommer. Man pratar om att utredningen kommer sätta publiken i fokus.
Filminstitutets VD Anna Croneman säger att det behövs mer pengar till svensk film. Alla håller med.
Fredag förmiddag
Det blir avbrott för kultur. Regissör Jimmy Olsson och skådespelaren Magnus Krepper visar några scener ur mockumentären Armlängds avstånd som är en satir om kulturpolitik. Den kan man nu se på SVT Play. Gör det. (Manus av Theodor Österberg och Jimmy Olsson).
En högerdebattör och en vänsterdebattör diskuterar vad högerns och vänsterns syn på kulturpolitik är. En viss otålighet börjar sprida sig i lokalen eftersom alla är där för att diskutera film.
Fredag förmiddag
Det dyker upp en kulturminister som berättar varför filmindustrin och filmstudios är väldigt viktiga för landet, och vad han har gjort för att stärka den och övrig kultur i landet, och bland annat infört förlängda stödperioder för att minska administrationen, och låta konstnärer fokusera på att göra konst istället för att söka bidrag, och hur han skrev ett brev till övriga i regeringen och bad om 1,5 miljarder kronor och sen fick det. Eller 100 miljoner pund då, eftersom detta var den skotske kulturministern.
“Så kan det också vara”. Tänkte jag och säkert flera andra i lokalen
Fredag eftermiddag
Kulturrådets generaldirektör pratar om kultur som beredskap. Den ukrainska regissören Maryna Er Gorbach visar en trailer för sin film Klondike.
Fredag eftermiddag
Moderaternas ledamot i kulturutskottet pratar om Copyswedes historiska vinst i kampen för PKE-ersättning. Den är alltid värd att firas.
Han säger detta under programpunkten Filmpolitiska visioner. Ärligt talat så kommer det inte fram särskilt mycket av den varan. Hoppet om att det ska bli en produktiv dag har lämnat lokalen.
Fredag eftermiddag
Högerdebattören och vänsterdebattören kommer upp på scenen igen. Högerdebattören tycker att ett exempel från Jimmy Olssons mockumentär vore ett bra förslag. Vänsterdebattören undrar varför alla verkar ha haft det så trevligt.
-Fattar ni inte att ni är på väg att försvinna?
Fredag eftermiddag
Filminstitutets VD konstaterar från scen att det har varit en ovärdig tillställning.
Fredag eftermiddag
Det bjuds på öl två trappor ned.
Fredag kväll
Filmfestivalen ska invigas i den fullsatta biografen Draken. Peter och Hector Apelgren håller i inledningen. Peter Apelgren sägs ha tappat rösten och sitter tyst i en fåtölj medan Hector pratar. Det är milt surrealistiskt. De visar en film som är en version av Filip och Fredriks hyllade och framgångsrika film “Den sista resan”. Det är rätt roligt och man märker att nästan alla i publiken har sett och tycker om den.
Den sista resan är en film som kommer att nämnas flera gånger under de här dagarna. Ett exempel på det alla säger sig leta efter. En film som både är bred och populär.
Nånstans här kommer kulturministern in och sätter sig på främre raden. När hon blir presenterad kliver hon upp på scen och håller sitt invigningstal. Det är ett tal som kommer att generera en hel del artiklar.
Det börjar med en flashback till Guldbaggegalan och att det alltid ska klagas på kulturbudgetar och drivas med populära filmer, något som tv-tittarna säkert tycker är konstigt. Sen säger hon att det funnits tidigare kulturministrar som ansträngt sig för att bli populära bland kulturarbetare, men det är inte hennes uppdrag. Hennes uppdrag är att genomföra den filmpolitik som svenska folket givit henne mandat att genomföra. Och hennes uppdrag är inte heller att be skattebetalarna täcka upp för filmbranschens misslyckande. Det buas i publiken.
Hon refererar även till morgonens tilläggsdirektiv, men eftersom större delen av premiärpubliken är vanliga festivalbesökare eller filmarbetare som inte flockades runt den ljudlösa presskonferensen för att ta del av tilläggsdirektivet, så landar talet om kriminella lite konstigt. Hon avslutar talet med att önska att vi nästa år kan ha en konstruktiv diskussion om de förslag som kommer ur filmutredningen. Och därmed är filmfestivalen invigd och kulturministern lämnar rummet och festivalen med en salong som undrar vad det egentligen var som hände.
Fredag kväll
Efter att kulturministern lämnat scenen är det dags för far och son Apelgren igen. Peter har fått tillbaks rösten och berättar två roliga historier. En Kålle och Ada-historia och en fräckis om en ättiksgurka och en varvsarbetares fru.
Fredag kväll
– Invigs alla svenska filmfestivaler på det här sättet? Frågar den norske regissören till invigningsfilmen.
– Ja, svarar Hector.
…and we call it The Aristocrats! säger ingen.
Fredag kväll
Filmen “Före mörkret” är välspelad och stressframkallande.
Fredag kväll
“Kvällen avslutades med att inviga Göteborgs filmfestival, där jag bland annat berättade om prioriteringarna i den filmpolitik som medborgarna gett regeringen mandat att genomföra. Tack till de som lyssnade” skriver kulturministern på Instagram.
Lördag morgon
DN har skrivit en artikel om att kulturministern befinner sig i krig med filmbranschen. På Facebook diskuterar jag med några kloka kollegor som inte var på plats under invigningen. Av de citat de kan läsa förstår de inte pratet om krigsförklaring. Jag kollar på talet igen och försöker se vad det är hon säger konkret om filmpolitiken. Hon säger att det inte är politikens uppgift “att glatt acceptera att statliga pengar fördelas enligt en först till kvarn-princip”. Det måste syfta på produktionsincitamentet, och där har hon nog hela branschen med sig. Politikens uppgift är att se till att den konstnärliga friheten värnas. Där gissar jag att hon menar att det ska vara mindre styrning från Filminstitutet. Kanske slopade jämställdhetsmål? Att se till att pengarna från staten gör största möjliga nytta. Inte heller särskilt kontroversiellt. Frågan är bara hur?
Lördag morgon
Filmbranschen samlar sig och beger sig till Folkteatern för två dagar med Filmforum Sverige. Det pratas en del om kulturministerns tal. Men ingen verkar vara sugen på krig.
Den här dagen pratas det verkligen om film.
Lördag förmiddag
Under punkten “Hur mår vi egentligen?” berättar Susanne Ottosson från Filmkontoret om en undersökning om hur filmarbetare mår. Undersökningen visar att många lever med stor stress. En stor andel av de som svarade tror inte att de är kvar i yrket om några år. I snitt arbetar de svarande 11 timmar obetald övertid per vecka. En stor stressfaktor är sena manusleveranser och sena manusändringar. Talet om bortskämd filmbransch känns främmande.
Lördag eftermiddag
Under programpunkten “Vad saknas då, förutom pengar?” pratar filminstitutets VD, konsulentchefen, och de två långfilmskonsulenterna om vad som saknas i svensk film. Det talas om mod och om att tänka på publiken redan i tidigt skede. “Vem ska se den här filmen jag vill göra?”. Då och då hörs tunga dunsar i taket från gymmet ovanför. Det pratas om processer som kan göra projekten vassare. Låta saker ta tid. Möjligheten att filminstitutet kan försvinna nämns. Jag tänker att vi alla varit med om processer som tagit tid men som slätat ut det originella i idéerna.
Lördag eftermiddag
Townhall. Bra och öppen diskussion i en välfylld lokal. Alla är eniga om att det behövs mer pengar.
Lördag kväll
Dramatikerförbundet och Centrum för dramatik ordnar medlemsmingel. Det kommer ett tiotal medlemmar. Vi pratar bland annat om hur svårt det är att slå sig in i branschen just nu. En som jag pratar med har just börjat jobba som lärare.
Lördag kväll
Vi äter middag på ett hamburgerställe i närheten av hotellet. Vid bordet bredvid oss sätter sig snart ett filmteam som haft premiär på sin kortfilm. En av de unga skådespelarna har med sig en blomma. De är glada över visningen. Pratar om det fina mottagandet och vad som funkade bra. Om jag hade varit kulturminister hade jag velat prata om sånt.
Söndag morgon
Den nytillträdda filmkonsulenten Andrea Östlund pratar om de manus hon har läst under sin första tid som filmkonsulent. Hon tycker att konstellationen är viktig. Det är många som har skickat in projekt som fått nej tidigare. Många som skickat in omgjorda TV-serier. Hon uppmanar manusförfattare att vara modigare och mer personliga. Det är sympatiskt, men det är lätt att tänka att de modiga och personliga idéerna från manusförfattare oerhört sällan överlever gallringsprocessen.
Söndag eftermiddag
“Behövs manusförfattarna” heter paneldiskussionen som arrangeras av Centrum för dramatik och Lindholmen Science Park. Gunnar Eriksson modererar ett panelsamtal som bland annat handlar om auteurer och varför manusguldbaggen bara två gånger på 25 år gått till en manusförfattare som inte är regissör eller har skrivit tillsammans med regissören. Marietta von Hausswolff von Baumgarten berättar om arbetet med guldbaggenominerade manuset till Den svenska torpeden, och om hennes arbete som internationell manuskonsult.
Frågan i seminariets rubrik besvaras med ett ja.
Söndag eftermiddag
Det kommer fler artiklar om kulturministerns invigningstal. Flera sätter in talet i en kulturkrigskontext. Andra jublar för att hon vågade säga sanningen.
Jag tänker att rent filmpolitiskt var det mest upprörande kanske inte vad som sas, utan vad som inte sas, de visioner och lösningar som inte framfördes. Det är bråttom. Det är en bransch som befinner sig i kris och en konstform som förtjänar bättre. Gärna innan vägbygget vid Järntorget är klart.
Av Daniel Karlsson
Foto av Daniel Karlsson. På bilden Jimmy Olsson, Magnus Krepper och Ann Ighe