Intervju med Tova Thurberg på Dramatikerförbundets kansli, och styrelsens ordförande Alex Haridi, angående vår senaste medlemsenkät

Hej Tova, som sammanställt årets medlemsenkät. Utifrån svaren vi fått in, vad är ditt generella intryck av situationen för förbundets medlemmar just nu?

T: Hej Gustav! Jag skulle säga att medlemmarna ärligt talat ser ganska mörkt på både situationen branschen är i nu och hur det kommer se ut den närmsta tiden framöver. Det gäller alla yrkesinriktningar, men särskilt film & TV. Där uppgav strax över hälften, 51%, att de hade färre uppdrag under hösten/vintern jämfört med samma period året innan, medan bara 6% hade mer att göra. Och hela 72% av film- & TV-författarna menar att det blivit svårare att få jobb. På scensidan ser det lite ljusare ut, bara 25% rapporterar minskat antal uppdrag. De svarar också att även om det är dystert läge så har det blivit något bättre jämfört med pandemin – som ju slog extra hårt mot scendramatiken. Men det finns helt klart en utbredd oro för framtiden.

Alex, känner du igen den bilden av en kämpig period för manusförfattare?

A: Alla man pratar med känner av inbromsningen i TV-branschen. Visst produceras det fortfarande en hel del, men inte tillnärmelsevis så mycket som de senaste åren. Och alla vittnar om att bolagen har blivit fegare och nervösare. Kanalerna vill ha säkra kort – både när det kommer till idéer och personal. Branschen kanske inte går på knäna riktigt än, men vi hukar under ett allt lägre tak.

En del av det där sjunkande taket handlar förstås om den allmänna ekonomiska krisen, men pekar medlemssvaren på några andra specifika orsaker till det osäkra läget?

T: Oroskänslorna grundar sig enligt många svar i vad som uppfattas som ett generellt ointresse från politiskt håll för kulturen, och de negativa effekter det kan få. Sen finns frågan om AI-tekniken. Man upplever inte i första hand ett hot om att bli direkt ersatt av den, men det finns en generell stor oklarhet över konsekvenserna för konstutövande. Ytterligare frustration uppstår enligt svaren av en upplevd svårighet att få kontakt med producenter och teatrar, som inte upplevts i samma grad tidigare. 

Men såklart är det den ekonomiska situationen med neddragna anslag och budgetar inom alla yrkesområden som oroar mest.  Sedan ska det sägas att det finns en minoritet som inte verkar dela oron utan mer ser en tillfällig svacka.

Så, Alex, vad kan vi som förbund göra för att möta den här oron? 

A: Det är en stor fråga, Gustav. 

Helt orimligt stor, förlåt.

A: Men till att börja med skulle jag säga att medlemmarna gör en korrekt analys av situationen. Vi har ett nära samarbete med de övriga konstnärsförbunden för att påverka politiker och byråkrater. Det går långsamt framåt, men jag skulle ljuga om jag påstod att det inte är en brant uppförsbacke. På den högsta politiska nivån finns det idag ingen vilja att satsa på kulturen, så en stor del av vår tid går åt till att försvara existerande institutioner och stödsystem så att de inte urholkas ytterligare. Den samhällsekonomiska krisen kommer att nå sitt slut tids nog. Vi måste se till att kulturen inte tar permanent skada under kristiden. 

Där behöver vi också hjälp från er medlemmar. Ni måste vara extra vaksamma om beställare försöker utnyttja den allmänna oroskänslan för att få er att gå med på villkor som är sämre än de ni har rätt till. Det är ett beteende som vi ser just nu även hos stora, så kallade ”seriösa” aktörer. Förlåt om jag blir tjatig, men ni ska alltid skicka in era kontrakt till förbundet innan ni skriver på dem. Alltid, alltid, alltid. Och det är extra viktigt nu.

Vi har också lagt ner mycket tid och energi på att betalningarna av royalties, reprisersättningar, kabelersättning och privatkopieringsersättning ska fungera så bra som möjligt så att ni får de pengarna snarast.

Framgår det av undersökningen hur medlemmarna ser på förbundets arbete? Vad önskar de sig av oss?

T: Att förbundet ska synliggöra manusförfattare och höja statusen för yrket och dess utövare. Och det verkar de glädjande nog även uppfatta att vi faktiskt gör. 

Tur. Det känns ju onekligen som något av vår kärnverksamhet.

T: Eller hur. Den enskilda hjälpen med ekonomi, juridik och förhandlingar är också väldigt uppskattad. Men angående önskemål vill många dels ha mer sociala och fortbildande aktiviteter, dels att förbundet noggrant följer utvecklingen av AI och hur det påverkar yrket. En annan återkommande kommentar är att förbundet borde debattera mer i kulturpolitiken och arbeta med hur man ska öka intresset för konst och kultur i allmänhet. Där fick vi även in en del ganska konkreta idéer. 

Är det några andra ljuspunkter från enkäten som du vill lyfta för att nyansera bilden?

T: Med risk för att låta lökig måste jag ändå säga: det starka engagemanget för yrket, branschen och omvärlden som lyser igenom i svaren. Det är svårt att sammanfatta, men gör en väldigt glad att läsa! Många medlemmar har också hopp om framtiden på lite längre sikt, trots tuffa tider har t.ex. mindre än en femtedel, 18%, ens funderat på att helt byta bransch. Man konstaterar till exempel att TV-produktionen antagligen varit överhettad och förhoppningsvis kommer att stabiliseras på en rimligare nivå snart. 

A: Alla svar vi fått in ger oss bra ammunition till de tuffa förhandlingar som säkerligen kommer de närmaste åren. Och den kärlek till yrket och till kåren som är påtaglig i undersökningen gör att vi känner oss trygga att ta debatten där det behövs. 

Gustav Tegby – Redaktör Dramatikerförbundet

Loading...