Sophie Helsing är det senaste tillskottet till Dramatikerförbundets styrelse och blev invald vid förra årsmötet. Vem är hon? Vad gör hon om dagarna? Redaktör Daniel Karlsson har tagit henne på pulsen och ställt en del svåra, en del lätta frågor. Varsågoda!
Har du, eller har du nånsin haft ett visitkort? Och vad står/stod det i så fall på det?
Nja, jo, i min tjänst som dramaturg på Kungliga Operan beställdes det visitkort till mig, men jag kom mig aldrig för att använda dem. Används visitkort nuförtiden?
Jag tror att de finns, men jag vet inte hur mycket de används. Jag har en hög oanvända i ett skåp, och några som det står ”Stop talking” på. De har jag inte heller använt.
Men dramaturg på Kungliga Operan, det är ändå en titel värd ett visitkort?
Jag började fundera på när jag själv sist fick ett visitkort. Det var för ett par år sen när en stressad man ramlade in på bussen och slog upp huvudet. Vi var några stycken som hjälpte till att stoppa blodet och ta honom till sjukhus. Han delade ut sitt kort när vi skildes åt.
Det är ett bra tillfälle. Sa han nåt om varför han delade ut korten?
Det satt nog i ryggraden. ICE – dela ut visitkort.
Det gäller att få upp vanan i icke-krisiga situationer. Jobbar du fortfarande som dramaturg på Operan?
Ja, jag kommer och går i lite olika uppdrag och arbetsuppgifter, framför allt för Unga på Operan som är barn- och ungdomsavdelningen.
Vad är det för särskilda delar som kommer in när man jobbar som dramaturg för musikdramatiska verk?
Musiken är ju såklart en stor del som genomsyrar hela arbetet. Dels ligger mycket av berättandet i musiken. Där finns tempo, rytm, kanske undertexter, ledmotiv och annat betydelsefullt för regi och rollarbete. Dels påverkar musiken rutinerna kring repetitionerna. Till exempel så studerar sångarna in sin roll innan och kan materialet vid repstart. Ett par veckor innan premiär kommer orkestern in, och ofta finns en dirigent som utgör ännu en konstnärlig ledare utöver regissören. Att som dramatiker skriva för opera innebär bland annat att dela på rollen som upphovsperson med en tonsättare och att texten formas av den musikaliska gestaltningen.
Om du hade ett visitkort så skulle det ju också stå dramatiker på det. Det ser såklart olika ut, men i vilket skede börjar du som dramatiker samarbetet med kompositören?
Ja, precis, det ser lite olika ut. För min del har jag hittills alltid arbetat i team med tonsättare och regissör från start. Text och musik har arbetats fram parallellt och regivisionen har funnits med. Jag har tyckt väldigt mycket om det nära samarbetet med kompositörerna, och kunna testa olika idéer tillsammans. Till saken hör att flera av beställningarna varit nytolkningar av gamla verk. Så en eller flera döda kompositörer har också varit med i teamet …
Vilken död kompositör har varit roligast att samarbeta med?
Alla var roliga på sina sätt. Och väldigt levande.
Hur kommer det sig att du mest har jobbat med musikdramatik? Har du en musikbakgrund?
Jag var med när Unga på Operan växte fram som avdelning i början av 2000-talet, och där fick jag mina första beställningar. Innan dess hade jag nog siktet mer inställt på fysisk teater och svettiga föreställningar i källarlokaler runt om i världen. Och att stå på scenen själv. Så det var en vändpunkt. Min musikaliska bakgrund är att jag har läst musikvetenskap, ägnat mig lite åt elektroakustisk komposition och har ett stort musikintresse. 🎶
Finns det några särskilda frågor kring dramatikernas situation som du hoppas kunna driva i styrelsen? Eller med andra ord: Vad handlar din inre monolog om när du tänker på de delar av arbetet som inte handlar om kreativa problem?
Den handlar om goda förutsättningar för liv och arbete, som möjlighet till a-kassa och försäkringskassa oavsett anställningsform. Den handlar också om den nyskrivna dramatikens plats i kulturen och samhället, och om att det är turbulenta tider med erfarenheter som vill formuleras. Frågor som rör det fria ordet och mänskliga rättigheter känns angelägna, och solidaritet med dramatiker i krig och exil. Om jag skulle välja ett område att verka lite extra för är det såklart operans dramatiker – librettisterna!
Det låter bra! Till sist: Minns du vad som stod på den skadade mannens visitkort?
Javisst gör jag det. Men det får förbli osagt här.
Vad gör du när du inte jobbar?
Just nu står jag i startgropen för att ta körkort. Jag började övningsköra när jag var sjutton, men sedan kom annat emellan. Nu är det dags igen.
Jag tog för två år sen. Vad tycker du är svårast (med bilkörningen) just nu?
Grattis! Hmm …
Jag är fortfarande en usel fickparkerare.
Jag har inte kommit så långt än så allt känns möjligt. Vi får väl se när jag kommer till första platån. Har du något tips?
Om du vill ha tips från nån som behövde jättemånga körlektioner och tre uppkörningar, så är det nog att köra så mycket privat som möjligt mellan lektionerna, hitta på regler för hur man ska göra i vissa situationer, och att akta sig för bilen i den stora cirkulationsplatsen på första uppkörningen, och inte köra över den översnöade stopplinjen på andra uppkörningen.
Fantastiska råd, dem ska jag bära med mig: repetera ordentligt, inte underskatta detaljerna och aldrig ge upp.
(Sista frågan på riktigt:) När du har körkortet… Vart ska du köra och vad ska du lyssna på i bilen?
Haha, ja, snart är det läge att dra upp visitkortet med ”Stop asking”. Med körkortet i fickan skjutsar jag min mamma dit hon önskar och vi lyssnar nog på Mahlers femte symfoni.
– Daniel Karlsson
Redaktör och styrelseledamot i Dramatikerförbundet