Daniel Karlssons intervjuserie Var bor dramatikerna? har kommit fram till intervju nr fyra. Den här gången har han intervjuat Christofer Bocker som bor i ett torp.
Var bor du och och hur länge har du bott där?
Jag bor nu i Sunne, där jag har bott i … ja, det är nog nästan exakt åtta år. Innan bodde jag i Göteborg. Så när jag flyttade från Sunne fick jag genast frågan om ”var i Stockholm” jag nu bodde … men nej. Nej nej …
Vad har du jobbat med de senaste åren?
Jag har skrivit dramatik för scenen och filmmanus. Och arbetat som konstnärlig ledare och regisserat KRPCT, en communityteater i Kronoparken i Karlstad. Och så har jag arbetat med ett interaktivt scenkonstprojekt åt VGR, där jag gjort små men viktiga kortpjäser i byggandet av ett digitalt verktyg där publiken är med och förändrar berättelsen under föreställningen – Techformance.
Sedan har jag även arbetat med videokonst och performance, utifrån ett utforskande av identitet. Och så har jag skrivit ett körverk som skulle framföras av äldre kvinnor 2020 … plötsligt visade det sig att det var en omöjlig scenkonstgenre, hundratals äldre som sjunger i kör…
Ja, hur har pandemin påverkat ditt arbete?
Från att ha gått in i totalt mörker när allt jag arbetade med släcktes ner kunde en del ändå fortsätta. Techformance anpassades inför varje workshop utifrån de aktuella restriktionerna, det var väldigt skönt att arbeta vidare istället för att pausa.
Efter att det mest akuta ekonomiska problemen hade löst sig med hjälp av stipendier – fick jag ett sådant otroligt bra skrivår … och från att ha upplevt mig – sett till alla de händelser som vanligtvis sker i Stockholm, Göteborg och Malmö, befinna mig i utkanten – så kunde jag gå ut genom dörren och vandra fritt i naturen utan restriktioner, sitta och skriva och sedan gå in i möten och delta i seminarier som vanligtvis skulle ta minst fem timmar resa enkel väg – det har varit otroligt lyxigt.
Men det är helt och hållet beroende på att jag har kunnat få ekonomiskt stöd från bland annat Författarförbundet. Hade jag inte haft det hade jag stått med obetalda elräkningar, ingen bensin (kunde inte betala elräkningarna och fick panta burkar för att tanka förra våren) och slutligen blivit av med mitt torp, jag vet inte vad som hade hänt sedan? Skulle jag blivit erbjuden en lägenhet i Sunne centrum av socialtjänsten eller hade det varit att vandra rakt ut i träsket?
Finns det några förändringar som du hoppas består efter pandemin?
Jag hoppas på möjligheten att digitalt delta i olika sammanhang … seminarier och möten. Inte bara för min del men för att transporter hit och dit för möten som skulle kunna ske delvis digitalt (några på plats, några inte) inte heller hjälper naturen. Jag hoppas också på ett fortsatt utforskande av digitala möjligheter i scenkonsten – jag vet att det är ett område där jag hamnar i polemik i varenda diskussion och har fått ta på mig rollen att driva det … det är självklart så att jag också saknar möten med andra något enormt, men jag tycker det är spännande att se på vilka sätt vi kan förändra scenkonsten med hjälp av digitalteknik.
Vill du utveckla hur du brukar du hamna i polemik om digitala möjligheter för scenkonsten?
Främst kring att jag har tänkt att det varit intressant att undersöka möjligheterna i det digitala – medan de jag pratat med velat öppna för publik igen, att utan publikkontakten blir det inte scenkonst, medan jag tycker att vi är i ett så tidigt skede av de möjligheter som finns digitalt och att det är nu, när vi inte kunnat möta publiken i den verkliga verkligheten, som vi har kunnat utforska möten i alternativa verkligheten – inlevelsen i film har väl aldrig varit ett problem? Men för att vara tydlig – så klart saknar jag mötet med andra i samma rum något enormt! Men det behöver inte stå i vägen för att utforska mötet med scener på andra håll i världen, från ett rum i Sunne, utan att det nödvändigtvis måste vara en streamad teater från en scen som visas på min datorskärm … ah, nu märker jag att jag långsamt går i polemik med mitt eget jag – märker hur jag försöker vara diplomatisk med mig själv här och plattar ut alltsammans …
Vilka städer och beställare har du mest med att göra?
Göteborg. Om jag ska nämna en stad. Och då har det tidigare varit Angeredsteatern. Nu har jag inte med några beställare att göra – sett till någonting som är beställt. Bortsett från filmmanuset till Stockholm. Annars är det projekt utan institutioner. Och då Karlstad, Sunne.
När du jobbar med institutionslösa projekt, vilka samarbetar du med då? Söker du pengar från kommunen? Går det att söka stöd för att skriva dramatik?
Jag arbetar med olika projekt, är nog det enkla svaret just nu. Så det kan vara allt ifrån en konstellation av aktörer som fått ett stöd till ett projekt där jag blir anlitad, eller en aktör som har lite pengar kvar från ett tidigare projekt och ber mig göra något som sedan leder till att mer pengar söks till ett fortsatt arbete. Om jag generaliserar lite hur det sett ut.
Jag söker från kommunen men mest från regionen, samt statliga stöd. Det finns inga kommunala eller regionala stöd explicit utformade för att skriva dramatik, men det har funnits flera regionala projektbidrag/arbetsstipendier att söka där det gått att söka för att skriva dramatik. Jag är med i kulturskaparrådet i Region Värmland och driver frågan kring återväxt inom dramatiskt skrivande, där jag bland annat föreslagit regionala stipendier utformade just för dramatiskt skrivande med uppläsning. Saknar och har länge saknat läsningar av dramatiska texter under utveckling, i Sverige. Enligt mig är det sådant som hämmar utvecklingen av dramatiken, när det ska gå från beställning till publiksiffror, istället för att utforska möjligheterna i texter inför publik genom readings. Har varit på flera readings i Norge, Tyskland och England som gjort starka intryck på mig … Jobbar för att skapa förutsättningar för det i Värmland som sagt … skulle vilja få till samarbete med teatrar på andra håll i Sverige … så är någon intresserad, hör av er!
Text: Daniel Karlsson, dramatiker och redaktör för dramatiker.se
Foto: Privat