Vår redaktör Daniel Karlsson har pratat om situationen i Belarus med regissören, översättaren och författaren Dmitri Plax.
Jag har som många andra följt utvecklingen i Belarus via media. Jag har sett och läst om protesterna mot Lukasjenkas valfusk i presidentvalet, och sett filmbilder på hur svartklädda män brutalt misshandlar demonstranter, men på sistone har det varit glesare med rapporter i svensk media.Det är svårt att få en överblick, men jag tänkte att vi kan börja med en bild du delade på Facebook. Den kommer från statlig belarusiska tv-n och föreställer den före detta chefen för Nationalteatern och en hängsnara. Kan du berätta lite om bakgrunden till den bilden?
En av de första och centrala händelserna i protesterna som började efter det riggade valet den 9 augusti 2020 var då Nationalteaterns chef Pavel Latusjka uttalade sitt stöd för demokratiska förändringar i landet. Latusjka avskedades, en stor del av truppen och de anställda följde honom. Kort därefter tvingades Pavel Latusjka att gå i exil. Väl utomlands fortsätter han med att sprida kunskap om vad som händer i Belarus. Bilden du nämner är statliga propaganda-tevens reaktion på detta arbete.
Hur är situationen för dramatiker och andra kulturarbetare i Belarus?
Situationen är inte bra. Makten har förstått att protesterna är ett resultat av en kulturell process som formar en ny europeisk nation. Därför är man nu specifikt ute efter kulturarbetarna. Och man går metodisk till väga, verkar det som, efter yrkeskategorier: man fängslar och trakasserar teaterarbetare, sedan bildkonstnärer efter det – musiker, författare, förläggare osv.
Finns det ”regimtrogen” konst som produceras?
O ja. Under alla sina snart 27 år vid makten har herr Lukasjenka varit trogen principen ”dela och härska”. Han ser gärna till att kulturarbetarna delas i ”de ärliga” (läs –lojala) och ”de oärliga” (dvs – oberoende). Detta har resulterat i att det finns två författarförbund i landet – ett regimtroget och ett oberoende, två journalistförbund, osv.
Den 27:e oktober i fjol arrangerade Dramaten en reading av Andrej Kurejtyks pjäs ”Sista droppen Belarus(sia)” och du regisserade. Kan du berätta lite om honom och den pjäsen?
Pjäsen är översatt av Mikael Nydahl. Jag har regisserat den gestaltade läsningen. Kurejtjyk är dramatiker och manusförfattare, känd framför allt för sina komedier. Men när makten började med en oerhörd brutalitet slå ner protesterna la han ifrån sig allt annat och skrev en brinnande text om vad som höll på att hända runt omkring honom. Den texten tacklar på sitt sätt det som teater annars är mycket dålig på, nämligen att vara dagsaktuell. Och det blev en mycket efterfrågad text som fram till årsskiftet har översatts till ett tjugotal språk och framförts i över tjugo länder. Dramatens uppsättning finns avfilmad på DramatenPlay.
https://www.dramaten.se/play/konsert/sista-droppen.-belarussia/
Hur gör man för att bäst följa utvecklingen i Belarus?
I Sverige finns det ingen kontinuerlig mediabevakning, tyvärr. Enskilda organisationer som Svenska PEN och Författarförbundet gör det de kan, se exempelvis nättidningen PEN/OPP. Det finns initiativ som Ariel förlags serie Gotlandssamtal som publicerar texthäften med aktuell tematik, artiklar av belarusiska och ryska författare. Människorättsorganisationen Östgruppen har Belarusbloggen som regelbundet belyser de otaliga krängningar man ser på MR-området. Exilorganisationen Sveriges Belarusier bedriver egen bevakning, baserad på det som skrivs av oberoende medier i landet. Sedan finns det några engelskspråkiga resurser, både belarusiska och utländska, som Belarusfeed och Belsat.
Vad kan Dramatikerförbundets medlemmar göra för att stötta kollegor i Belarus?
Protestera. Visa solidaritet. Bidra till att bilda en opinion i Sverige och övriga EU så att våra politiker gör nåt. Skaffa sig och sprida kunskap om belarusisk teater, kultur i stort. Man kan också bidra ekonomiskt via exempelvis Belarusian Culture Solidarity Foundation, en organisation som hjälper kulturarbetare som drabbats av förföljelser och/ eller utsatts för repressalier.
https://byculture.org/
Intervju: Daniel Karlsson, dramatiker och redaktör för dramatiker.se
Foto: Nadia Buzhan