I den tredje delen av intervjuserien Var bor dramatikerna? har Daniel Karlsson intervjuat dramatikern Robin Spegel, nybliven Norrekåsbo.
Var bor du och hur länge har du bott där?
Jag bor i Norrekås, precis utanför Skillinge som ligger utanför Simrishamn. Jag har bott här i ca 6 veckor! Så inte alls länge. 🙂
Hur många dramatiker är ni på din ort?
Ingen aning. Det är ju Österlen så det lär finnas fler i krokarna men ingen jag känner. Har precis lärt känna en granne som är författare dock! Men det bor kanske ingen annan dramatiker i just Norrekås, det är så litet. Jag har i alla fall inte hört talas om nån, än.
Vad har du jobbat mest med de senaste tre åren?
Att skriva pjäser! Eller menar du vilken pjäs jag jobbat mest med? Eller vilket projekt? Eller kanske vad i skrivandet? Jag tog examen 2017 så har jobbat mycket sen dess med att försöka få jobb! Pitcha, söka bidrag, hitta på idéer i olika konstellationer. Och sen har jag fått jobb (så glad över det!) och då har jag jobbat med hur jag ska lägga upp min tid, hur mycket tid jag kan lägga på att skriva en pjäs, hur ser min process ut, hur många pjäser kan jag skriva på samtidigt. Vad behöver jag hjälp med, vad för slags process gillar jag bäst. Såna grejer har jag nog tänkt mycket på, också för att det har varit många ”första gången”. Tex första gången en pjäs på institution. Första gången radioserie. Första gången dramatisera. Första gången kunna leva på. Sen måste en ju hela tiden fortsätta hitta nya jobb, så det är ju kanske det jag lägger mest tid på? Nä. Lägger mer tid på själva skrivandet av pjäserna! Det är mycket långsammare att skriva en pjäs än att hitta på en idé.
Om du menar mer konkret vad jag jobbat med så har jag skrivit en högstadiepjäs om en 15-åring som blir kär i sin gympalärare, en dramatisering av Fucking Åmål, regisserat en föreställning om heart-breaks, devisat en om barns sexualitet, arbetat med ett ljudverk om hur det skulle va att hbtqi*-person i ett framtida, fascistiskt sverige, skrivit och regisserat en julkalender om ett queer som går på 24 dejter, skrivit radioserie om en våldtäkts-pandemi och en deckar-musikal-sommarteater i tre avsnitt. Just nu skriver jag på en fars baserad på serien vänner (till riksteaterns LÄNK-projekt) och en katastrof-action-musikal för mellanstadiet (oxå riksteatern).
Nu blir det en till första gång. (Eller?) Första gången som dramatiker på landsbygden. Kändes det som ett laddat beslut rent jobbmässigt att flytta till Norrekås?
Nej jag flyttar tillbaka på ett sätt. Jag är halvt uppvuxen i Simrishamn, halvt i Stockholm. Bodde i en annan by här i närheten när jag gick på högstadiet och gymnasiet. Skrev min första pjäs då också! På gymnasiet, hehe, så jag har kanske redan varit dramatiker på landsbygd… Det kändes inte alls laddat att flytta hit på ett jobbmässigt plan! Men på andra plan! Så vi får väl se hur länge jag blir kvar. Livet!?
På ett sätt känns frågan om var en dramatiker bor som en ickefråga. Som du säger så ägnar man ju mest tid åt skrivandet, och det kan man ju göra var som helst. Finns det något du tänker kan bli svårare av att inte bo i en stad?
Det är svårare att ta en lunch med någon eller komma på ett halvspontant möte. Alla IRL-möten kräver lite mer planering. Men det sker ju ändå inte så många IRL-möten just nu… tycker nästan det känns som att folk vill höras mer för att det har blivit enklare över zoom och så.
Finns det något du tänker kan bli lättare?
Lite lättare fokus i skrivandet tror jag/hoppas jag. Plus man kan ha mini-residens! Så bra sätt att umgås med andra som skriver eller gör grejer eller tänker bara. Finns liksom både plats för mer uppstyrda möten men också att man bara råkar hitta på en idé när man kollat på en film eller ätit frukost.
Finns det en urban norm i svensk dramatik och teater?
Ganska nyss påpekade en dramaturg till mig att jag kanske inte behövde placera min pjäs i storstadsmiljö. Så ja det finns skulle jag säga och jag är nog också del i den normen…
Du har skrivit för t.ex. Teater Västernorrland och Riksteatern. Känner du att du jobbar mot beställare över hela landet, eller finns det ett särskilt centrum du behöver förhålla dig till?
Stockholm! Känns som att alla jobb finns i Stockholm. Allting händer i Stockholm. Alla bor i Stockholm. Det förutsätts hela tiden att jag vill och kan ta mig till Stockholm, eller att jag också redan är där och/eller har flyttat dit. Många trodde att jag flyttade dit när jag slutade skolan tillexempelt. Nu när jag inte bor i en stad tycker jag dock att jag möts av lite mer förståelse för att jag inte kan ta mig så lätt överallt. Eller så är det corona..
Ja, pandemin har ju öppnat upp för fler digitala möten. Är det något du tror/hoppas kommer att bestå efter pandemin?
Jag har haft många projekt och möten tidigare som grundats i telefonmöten. Många av dessa har nu övergått till videomöten. Jag tycker det är spännande för jag vet inte egentligen vad man vinner på det. Det ”räcker” väl på ett sätt att höra varandra? Men ja jag tror det kommer va fler digitala möten efter pandemin. Jag längtar efter att träffas i verkligheten dock! Lite trött på skärm. Men såklart bra om man slipper ta tåget till Stockholm för ett entimmes-möte…
Möten i Stockholm ja. Hur funkar det, får du reseersättning om en teater du fått beställning av vill träffas i Stockholm?
Ja! Eller jag får det om jag efterfrågar det. Jag skulle säga att ingen hittills har nekat om jag har frågat men ibland frågar jag inte efter det… och alla erbjuder inte självmant (vilket hänger ihop lite med känslan att det antas att jag ändå kanske ”är” i stockholm eller har andra ärenden där).
När tror du att man får gå på teater som vanligt igen?
Jag hoppas i höst! Helt egoistiskt för att grejer jag jobbar med ska ha premiär då. Kanske i alla fall sådär att man kan va en begränsad publik? Hoppas hoppas hoppas.
Intervju: Daniel Karlsson, dramatiker och redaktör för dramatiker.se
Foto: Privat