I den andra delen av intervjuserien Var bor dramatikerna? intervjuar dramatiker. se’s redaktör Daniel Karlsson manusförfattaren Janne Widmark. Janne bor i Håknäs utanför Umeå.
Hallå. Hoppas allt är bra. Tänkte höra om du är medlem i DF, och om jag i så fall kan intervjua dig om ditt normbrytande beslut att inte bo i Stockholm? (Håller på med en sån serie).
Halloj! Jodå, allt är bra här uppe i Normbrytarland! Men jag är inte medlem i DF… normbrytare som jag är.
Varför inte? frågar jag utan anklagande ton.
Haha. Nä, jag har inte haft behovet och jag jobbar så mycket med på gränsen till ideella projekt ändåså.
Kände du att du fick välja bort en ”normal” manusförfattarkarriär när du flyttade norrut, eller var du helt enkelt inte sugen?
Bra fråga. Lite av både och, skulle jag nog säga. Kom nog fram till att mitt hjärta slog mer för amatörfilm och unga filmare än Stockholmsscenen. I brist på bättre ord: jag saknade punkscenen. Det kändes inte som om jag kunde få något sagt i de projekt folk ville ha med mig i Stockholm.
Jag märker att det här är en intervju. Märker du det också?
Ah. Jag det är det nog? Kör hårt.
Vad har du jobbat mest med senaste åren?
Senaste åren har alla egna grejer fått vänta medan bildmanusjobben tagit över. Just nu jobbar jag på några kul bildmanus-grejer som jag inte får prata om. Men mest har det varit Kung Fury 2. Men jag är ju en kombo av bildmanustecknare och dramaturg.
Visst är Kung Fury 2 en långfilm?
Ja, precis.
Det är ett projekt som kom just ur punkscenen va?
Ja, absolut. Kortfilmen var ju en actionfilm som utspelar sig i Miami på 80-talet filmad… på ett kontor i Umeå. Kanske mer DIY men lite punk är det ändå. 2:an är så klart större (som en 80-talsuppföljare ska vara) med stjärnor som Arnold och Michael Fassbender men den är stöpt ur samma mall. Hollywood skulle aldrig kunna göra Kung Fury 2.
Kortfilmen blev till med crowdfunding-pengar och Moving Sweden-stöd? Har långfilmen gått via Filminstitutet? Du behöver inte svara om budget, det jag tänker är att man kanske överskattar behovet av att ha med sig filmstockholm?
Kortfilmen fick stöd från Film i Västerbotten för att göra piloten som ledde till Kickstarterkampanjen. (De gav säkert lite till själva filmen också men jag har ingen koll idag.)
Kommer inte ihåg hur det var med Moving Sweden, vet bara att SFI sa nej till ansökningar tills långt senare då de fick se vad David (Sandberg) gjort. Långfilmen har jag ännu sämre koll på. Lite amerikanskt stöd, Tyska filminstitutet, Kina (men jag vet inte hur det ser ut idag då det samarbetet slutade med nån sorts rättstvist) och sen TROR jag att Filminstitutet gick in med lite. Jag har verkligen undvikit de här frågorna när vi jobbat då det bara är en källa till stress. Jag fokuserade mest på ”vad har vi och hur kan vi komma UNDER den siffran?”
Om du vill jobba med egna projekt, vänder du dig till Film i Västerbotten då? Eller gör du det bara?
Både och, jag går dit för det SKA man men säger de nej kör jag ändå. Jag har inte förlorat något på det. Sen är de bra på att hitta nytt folk. När jag gör något nollbudgetprojekt vill jag gärna stoppa in amatörer i teamet, unga filmare som vill satsa på film.
Finns alltid unga filmare som visat att de vill mer än hämta kaffe på inspelningar så jag brukar fråga vad de vill göra och låta dem testa.
Du håller dig borta från det stora huset på Gärdet?
Nä, huset på Gärdet söker jag mig gärna till men det var ett tag sedan jag hade nåt sånt projekt nu. Har grejer som jag kommer släpa dit nån dag.
Umeå har ju en rätt stor spelindustri. Rör sig folk mellan film och spel?
Lite grann, jag har jobbat med några när de närmat sig film men jag har (än så länge) inte gjort något inom spelbranschen. Det är den stora grejen med Umeå. Visst, vi har lite pengar men bra stöd. Känner aldrig att det är någon konkurrens här.
Vad har du du lärt dig som manusförfattare av att jobba med bildmanus?
När jag var liten var drömmen att bli serietecknare men jag halkade in på film i högstadiet. Och då ”skrev” jag mina manus med bildmanus – gjorde snabba teckningar på scenarion och sen skrev jag ihop scenerna i typ treatment-form. Sen tvingade jag ut kompisarna att filma det. Så jag har alltid jobbat med bilder när jag skriver. Klottrar i kanterna på anteckningsblocken, försöker se hur mycket jag kan berätta visuellt utan dialog.
Betyder inte att jag hatar dialog – tvärtom! Innan jag kom in på DI var jag i min Kevin Smith/Woody Allen-fas där mina manus var BARA dialog. Kanske var nån sorts ungdomsrevolt mot mig själv, vad vet jag?
Men ju mer jag verkligen JOBBAT med bildmanus så har jag lärt mig allt mer. Jag kan snabbt se hur man gör en scen billigare och snabbare, jag upptäcker sceners egna dramaturgi, jag kan plantera idéer på ett roligare sätt än vad jag kan i manus, hitta återkommande motiv.
Framför allt så är det en chans att göra en visuell ”omskrivning”. Man säger ju att ett manus föds tre gånger: när man skriver det, när man filmar det och när man klipper filmen. Men med bildmanus får du chansen att ”filma och klippa” scener (ibland hela filmen) – testa hur allt funkar – INNAN man filmar nåt. Och du kan enklare göra förbättringar, du kan se vad som behövs eller inte. Och det är bra mycket billigare att upptäcka det när du bara jobbat med papper och penna istället för att ha filmat allt och sitter där i klipprummet. Använder man bildmanus rätt så är det en fjärde omskrivning.
Min dröm är att få skriva en film så som de gjorde Mad Max: Fury Road där de började med bildmanuset. De skrev en treatment och sen, tillsammans med bildmanustecknare ”skrev” de reste för att göra en så visuellt driven historia som möjligt. Det behöver inte vara en actionfilm som Fury Road, många av mina favoritfilmer är stumfilmer så jag dras till visuellt drivna filmer oavsett genre.
Var bor du?
En liten by som heter Håknäs där jag växte upp. Finns inget annat att göra här än att skotta snö.
Då har du inte långtråkigt i år då?
Sjukt långtråkigt. Trodde jag var en sån där som skulle trivas med att bara fokusera på mig själv, skriva, teckna, se alla de där filmerna man sparat till just nåt sånt här…
Har typ sett om Vänner istället. Men visst, jag har dammat av lite gamla idéer, börjat teckna för mig själv istället för andra och lärt mig Blender m.m. Kommer komma ut ur det här bättre beväpnad för att göra egna grejer. Men jag är en lagsportsmänniska.
Men nästa gång när du jobbar med ett större manusprojekt, då ansöker du väl om medlemskap i DF? Vi är ju också lite av ett lag.
Ja, så blir det nog. Prioriterar bildmanustecknandet för tillfället (där jag har lite för kul just nu) men har slängt ut lite krokar där jag kommer behöva hjälp av större krafter.
Intervju: Daniel Karlsson, dramatiker och redaktör för dramatiker.se
Foto: Privat