Dramatiker.se´s redaktör Daniel Karlsson möter under en intervjuserie ett antal dramatiker och samtalar med dem om hur det är att bo och jobba utanför storstadsområdena. Först ut är dramatikern Anders Duus.
Hur länge har du bott i Strängnäs?
Jag flyttade hit i juni 2012, så snart nio år.
Strängnäs ligger ju verkligen inte långt från Stockholm, men var du orolig för att få färre jobb när du flyttade dit?
Egentligen inte. Jag har större delen av mina jobb utanför storstäderna, på Riksteatern, läns- och regionteatrar. En hel del av teatrarna jag brukar skriva för ligger bättre till för mig idag rent geografiskt.
Och hur har det blivit?
Jag tror att jag har etablerat mig än mer som en dramatiker som främst utforskar det icke-urbana, vilket ger en stadig ström av uppdrag. Å andra sidan deltar jag mycket lite i det allmänna nätverkandet i Stockholm, vilket gör att jag kanske hamnar under radarn där. Det är svårt att veta hur stor skillnaden hade varit om jag hade bott kvar.
Finns det en urban norm i svensk teater och dramatik?
Ja, i allra högsta grad. Den manifesterar sig bland annat i vilka berättelser som anses allmängiltiga och vilka scener och vilken publik som har hög status. Det urbana projektet anses oupplösligt förbundet med framsteg, dynamik och modernitet. Därav följer att storstadens scener och publik är mera avancerade, modigare och mer nydanande.
Det är förstås en samhällsnorm, inte specifik för teatern.
Får du ibland pjäsidéer som du känner att de bara är möjliga att få uppförda i en större stad? Alltså att föreställningen om vad som passar publiken påverkar var pjäsen kan spelas?
Det händer, även om motsatsen är vanligare när det gäller just mig. Jag tror att en viss igenkänning kan öppna upp en publik för att resa in i helt nya landskap. Och vissa perspektiv och samhällsfrågor tenderar att ha en geografisk hemvist. Jag skulle dock önska att idén om det allmängiltiga kunde röra sig åt båda håll.
Du är ju en etablerad dramatiker. Är det svårare för oetablerade dramatiker att verka utanför Stockholm?
Det tror jag. Informella nätverk och att känna rätt personer är fortfarande en viktig inträdesbiljett till jobben i Sverige. Det gäller att vara nån folk kommer att tänka på när uppdrag ska ges. Det är mycket svårare att ta sig över den tröskeln om en inte bor i någon av våra största tre städer. Eller, om en inte bor i Stockholm om en ska hårdra det.
Det här senaste året har ju inneburit att man vant sig vid digitala möten. Tror du att pandemin kommer att göra det lättare att verka som dramatiker var man än befinner sig?
I bästa fall, ja. Även för mig går ju en hel arbetsdag åt om jag ska åka in till Stockholm och ha ett möte, och då bor jag ändå bara åtta mil bort. Förhoppningsvis kan den slags avstämningar/pitchar/feedbackmöten fortsätta ske över nätet. På så vis skapas större möjligheter att kunna pussla ihop vardagen och slippa läcka orimligt mycket tid på att resa.
Text: Daniel Karlsson, dramatiker och redaktör för dramatiker.se
Foto Anders Duus: Privat