Hej Gustav Tegby, dramatiker, dramaturg, romanförfattare och ganska ny styrelseledamot i Dramatikerförbundet. Jag läste en gång om en lära-känna-övning som gick ut på att man ska berätta nåt ointressant man gjort samma dag, så jag tänkte testa det. Berätta nåt ointressant du gjort idag!
Hm. Jag pumpade cykeln för att undvika kollektivtrafiken, men upptäckte på vägen att jag hade pyspunka. Det var irriterande på ett väldigt ointressant vis. Inget jag kommer kunna använda för en rolig scen ens… Förklarade de varför det här var en bra övning?
Ja. Den tar bort pressen på att berätta något intressant. Du kan få jämföra själv, för nu kommer nästa fråga: Berätta nåt jätteintressant om dig själv Gustav Tegby!
Graaargh.
Ja du ser. Pass på den?
Jag var på en fest en gång när en snubbe gick runt och ställde det här som första fråga till alla. Det var ett kollektivt trauma i flera månader efteråt.
Fy. Hade han själv nåt att komma med?
Det är oklart. Jag passerade inte testet, så jag fick aldrig veta det. Ska jag försöka mig på en okvalificerad fördomsfull gissning så hade han antagligen liftat pårökt genom Sydostasien. Jag tänkte efteråt att jag borde berättat att jag brände mina slutbetyg från nian offentligt inför hela skolan, det hade eventuellt imponerat på honom. Jätteintressant när det begav sig i alla fall, men jag vet inte hur väl det står sig så här 25 år efteråt.
Det var roligt i alla fall. Brände du dem för att du redan då visste att du ville bli dramatiker?
Nä, jag försökte mig på ett imagebyte tror jag. Det funkade ganska bra faktiskt. Min mamma blev orolig att jag inte skulle komma in på gymnasiet, fast jag hade trippelkollat innan jag gjorde det att betygen fanns sparade i nån databas också. Men det berättade jag inte för henne, det kändes inte så punk.
När började du skriva dramatik?
När jag gick Biskops-Arnö. Jag sökte för att skriva film, men vi såg så mycket teater där att jag fick för mig att det vore kul att testa det också. Och så blev den där första pjäsen antagen, vilket var mer än man kunde säga om något av de ca hundra filmmanus jag terroriserade diverse bolag och regissörer med.
Är det så att manusförfattare drömmer om att skriva dramatik och dramatiker drömmer om att skriva manus?
Enligt min erfarenhet drömmer manusförfattare ofta om att bli producenter så de får bestämma, fast utan ansvar för ekonomin och personal och allt det där jobbiga. Kan du bekräfta det här?
Inte alla manusförfattare… som man brukar säga. En del drömmer om att bli dramatiker så att ens skrivna ord är lag. Visst är det så? Snälla säg att det är så!!!
Uhm… låt oss sträcka oss till att ens skrivna ord är en ”stark rekommendation”? Vill man att ens skrivna ord ska vara lag kan jag rekommendera att skriva en roman. Även om lagen i god demokratisk ordning genomgår många remissinstanser.
Men allvarligt talat, är det inte konstigt att så få jobbar både med scendramatik och manus?
Jo lite, även om det finns flera strålande undantag som bekräftar regeln, som Lisa Langseth och Dennis Magnusson. Men är man van vid teater tror jag att de långa beslutsprocesserna för film och teveprojekt kan vara frustrerande. Det tycker jag nog är en ännu mer påtaglig usp för teatern än att man har större kontroll över texten, att man får ett ja eller nej snabbare. Även om ”snabbare” är ett relativt begrepp i sammanhanget.
Sant. Du har suttit i styrelsen i ett år nu. Är det nåt som har förvånat dig? (Förutom att du blev utsedd till datorexpert).
Det var en svårtoppad förvåning. Jag hoppas för förbundets och medlemmarnas bästa att något av våra nyförvärv Sofie och Maria är beredd att ta över den manteln.
Men annars får jag nog vara lite präktig och säga att det som förvånat mest är hur många sammanhang Dramatikerförbundet är inblandat i och hur mycket olika grejer vi gör. Jag hade dålig koll på det innan, håller fortfarande på att lära mig förkortningarna på alla styrelser, paraplyorganisationer och kommittéer vi sitter med i.
Det har ju varit ett speciellt år, och i vår bransch har inte minst teatrarna och dramatikerna drabbats hårt. Känner du en oro bland dina dramatikerkollegor?
Jo, konstigt vore det annars. Dels är det ju en akut situation där vår yrkesgrupp som är 100% beroende av frilansuppdrag förlorat jobb här och nu. Men jag upplever att oron är ännu större över vad det ska göra med vår arbetsmarknad på sikt. Redan innan corona var det ju en lite bekymmersam situation där många teatrar och scener med nyskriven profil hade försvunnit. Och när corona pressar teatrarnas ekonomi ytterligare så är det ju svårt att tro att det förbättrar konjunkturen för nyskrivet jämfört med klassiker och förmodat säkra kort. Så det är nog något vi i styrelsen kommer lägga mycket tid på att arbeta med framöver.
Ja. Så lär det bli. Tack!
Intervju: Daniel Karlsson, dramatiker och redaktör för dramatiker.se
Foto: Privat