Foto: Erik Reimers

För att lära känna våra nya medlemmar gör förbundet emellanåt intervjuer med några av dem. Den här gången bad vi Michaela Hamilton berätta om sig och sitt arbete.

Michaela berättar att skrivandet har funnits med henne sedan hon var liten och att det utöver manusskrivandet också resulterat i bland annat en poesibok.

Vill du berätta om vad som fick dig att vilja bli manusförfattare och hur du fick din start?

Jag har velat bli författare så länge jag kan minnas. Jag fick en skrivbok av min farmor när jag var liten, och sen slutade jag aldrig. Jag började som krönikör och copywriter, men drogs mer och mer till manus och gick då min första manuskurs när jag var 19. Efter att jag hade släppt en poesibok samt skrivit krönikor i sex år hade det nått teamet och skaparen bakom ”Eagles”. De frågade mig ifall jag ville vara med och utveckla serien samt pitcha den hos SVT i egenskap av en av manusförfattarna, vilket jag blixtsnabbt sa ja till. Just då jobbade jag som PR-chef på ett mediabolag och skrev serien samtidigt som jag jobbade där, vilket jag visste var ohållbart i längden. Till slut efter två säsonger av Eagles vågade ta steget att säga upp mig och försöka jobba med manus på heltid.

Du har bland annat skrivit ungdomsdrama för Tv. Vilka ämnen tycker du är mest intressanta att skriva om och hur hoppas du att ditt skrivande utvecklas framöver?

Jag tycker ungdomsgenren är så underskattad, och är fortfarande förvånansvärt oprioriterad i såväl media som hos kanalerna. Jag vill vara med och förändra det, och bevisa att vi är kapabla till att skapa svenska serier och filmer som tilltalar den målgruppen. Det finns så många stora, existentiella frågor och tankar som har sin start i ungdomen och som följer oss genom hela livet. Jag älskar när äldre säger att de kan hitta samhörighet i de situationer vi porträtterar i ungdomsserier, såväl tidigare i livet som nu. Vad gäller mitt eget skrivande finns det oändligt mycket mer jag vill utveckla, och har nu senast jobbat mycket på att skriva olika typer av svenska i en serie jag jobbar på. Det är en salig blandning av unga och gamla från olika bakgrunder och även en hel del juridisk och polisiär retorik, vilket har varit utmanande att passa in i en yngre värld. Jag hoppas på att konstant jobba med projekt som utvecklar mig som författare.

Vilken annan dramatikers/manusförfattares verk hade du gärna skrivit och vilket verk har haft störst betydelse för dig personligen?

Det känns nästan som att välja mellan mina barn (som jag förvisso inte har), men… Jamie Brittains ”Skins” formade hela min ungdom och även i hur jag skriver. Skulle jag börja med alla övriga så skulle det här svaret aldrig ta slut…

Hur har ditt arbete påverkats av coronapandemin och hur påverkar det ditt sätt att skriva och arbeta? 

Om jag ska vara helt ärlig så har jag aldrig haft mer att göra. Det här året har jag skrivit på fyra säsonger av tre olika serier och jag är extremt tacksam över att jag haft jobb att göra. Egentligen har jag inte tagit in pandemins effekter i mina manus, för många är överens om att man inte vill ha med den att göra i den fiktiva världen.

Avslutningsvis undrar vi vad du tycker att svenskt drama behöver mer av? 

Vi måste våga mer! Mer uttryck, mindre mellanmjölk. Sen måste jag också säga – lyssna mer på oss yngre. Vi har inte lärt oss de oskrivna reglerna inom dramaproduktion på samma sätt som det äldre gardet, och jag tror det kan komma mycket positivt av det.

Tack Michaela för att du tog dig tid att svara på våra frågor. Vi ser fram emot att se mer av dig och dina verk och välkomnar dig i förbundet!

 

Loading...