Den 13 januari var det inte bara tjugondag Knut utan även presentation på Filmhuset av de svenska filmer som får biopremiär våren 2020.
Vid motsvarande presentation i höstas (läs mer här) visade en genomräkning att ingen av de långfilmer som tänktes ha premiär hösten 2019 hade en kvinna som manusförfattare. Situationen förbättrades dock med hundra procent då Lisa Aschans (nu guldbaggenominerade) Ring mamma fick höstpremiär.
Så hur det ser det ut nu i vår?
Långfilmer, fiktion: 13.
Långfilmer författade helt av män: 7/13
Långfilmer författade helt av kvinnor: 4/13
Långfilmer författade av kombination av män och kvinnor: 2/13
Det är alltså inte samma katastrofsiffror som i höstas. En del av förklaringen kanske kan vara att de flesta “storfilmerna” brukar ha premiär på hösten, och som tidigare visats är kvinnliga manusförfattare sämre representerade där. De fyra filmer som skrivits helt av kvinnor har skrivits av filmens regissör.
Långfilmer författade helt av regissör: 7/13
Långfilmer författade helt av manusförfattare: 5/13
Långfilmer författade av kombination av regissör och manusförfattare: 1/13
Långfilmer regisserade av män: 8/13
Långfilmer regisserade av kvinnor: 5/13
Det är svårt att dra slutsatser av ett så här litet material, men en sak man kanske kan säga är att det är svårt att få igenom originalidéer som icke-regisserande manusförfattare. Av de fem filmer som skrevs enbart av manusförfattare kan möjligtvis en beskrivas som originalidé (bygger på manusförfattarens scenföreställning).
Vad tänker ni medlemmar om läget för manusförfattare inom svensk långfilm? Hur ska man göra för att få igenom en egen originalidé? Skicka den till TV, skriva den som bok först, eller börja regissera?
Maila mig på redaktor@dramatiker.se eller diskutera varhelst ni vill diskutera det.
Text: Daniel Karlsson, manusförfattare och redaktör för dramatiker.se.