I mitten av november ordnade Dramatikerförbundet och Teaterförbundet ett panelsamtal om gratisarbete inom film och tv. När paneldeltagaren Daniel Chilla berättade att han jobbat med några amerikaner, som tog betalt för att vara med på ett skype-möte, gick det ett sus genom lokalen. Tänk om, tänk om…

För även om möten kan vara en chans att få göra nånting man vill, en chans att inleda ett nytt samarbete så kan de även vara en källa till frustration. Och även när innehållet i mötet är bra så finns det en tidsfaktor att beakta. Om man ska livnära sig som dramatiker eller manusförfattare, måste man oftast ha flera projekt igång samtidigt. 

Så jag tog diskussionen vidare till Facebook och ställde frågorna: 

Hur hanterar ni möten för att de ska ta så lite kraft som möjligt? När på dagarna ska man lägga dem för att de inte ska äta upp all skrivtid? Tycker fast anställda bättre om möten än vad frilansare gör? Är skype ett alternativ till att ses i Frihamnen 11.30? Eller är möten ett skönt avbrott i ensamheten?

Först ut i tråden var Ida Kjellin, som även representerade förbundet på de paneldiskussionen. 

Ida: Produktionsbolagen vill gärna ses mitt på dagen, gärna i kombination med lunch, för att ”spara tid”. Det gör att dagen blir avklippt – man hinner inte till kontoret för att skriva vare sig innan eller efter. Den eviga strömmen av möten äter upp dagarna! Möten direkt på morgonen bäst. Ses i Frihamnen är DÖDEN eftersom det är ansträngning i stil med att ta sig till Mordor att åka hela vägen dit, så ja, kunde man ses på Skype vore det verkligen att föredra. Tyvärr går få med på att man kan ha telefonmöten och varför skulle de? För vi kommer ju till dem! Och de tänker sällan på att de har månadslön medan vi förlorar mycket arbetstid. Ibland ÄR dock producenter och andra chefer schyssta och kan själva tänka sig att mötas någon annanstans – det hänger mycket på var de bor dock…men man kan alltid fråga. DRÖM att ha det som i USA – möten med oss kostar pengar. Ett minimum är dock att få betalt för spånmöten – vilket vissa även i Sverige betalar för.

Vanja Torp: Favorithatvarianten: Möte för att ev hoppa på ett pågående projekt och skriva avsnitt. ”Vi skickar över material så du kan sätta dig in i det inför mötet. Bra om du ser några avsnitt på säsong 1 också. ” Man läser tre avsnitt och treatment, förbereder sig och ger dem alla sina idéer och feedback. Sen blir det inget. 😑

Ok att gå på möten utan förberedelse för att prata om projekt och samarbeten. Men det där borde vi ta betalt för/inte göra förrän vi har kontrakt på mer jobb. Gör nån så? Vad har ni för gränser?

Ida: Jag fick betalt för just ett sånt möte! Så det ska inte va omöjligt.

Vanja: Mkt bra!!! Var det du som såg till att det blev så eller var det självklart från bolaget?

Ida: Tror faktiskt det var självklart från bolaget! Det var just att se ett antal avsnitt, sedan gå på möte och spåna.

Daniel: Tider då? Min bästa mötestid är nog kl. 15. Då hinner man jobba nästan en hel dag och det finns en naturlig deadline eftersom även motparten vill gå hem.

Ida:  Då är det lite ångest hela helgen kanske? (Jag är ej ett fan av möten…) Vad sägs om ”alla möten på fredagar”? Folk är på bra humör, vill gå hem tidigt, man kan ta en sup om det var ett hemskt möte där alla sa att ens manus sög.

Linn Gottfridsson: Möten i pågående projekt gillar jag att ha på morgonen. Andra möten så sent på dagen som möjligt. Är ganska bra på att säga tack, men nej tack om jag egentligen inte vill gå. Tycker att det är jobbigare att säga ”nja”. Är ytterst dålig skådis.

Efter den här diskussionen började jag dels tänka på hur det är för manusförfattare och dramatiker som inte bor där de flesta arbetsgivarna finns. Och så började jag tänka en annan form av möten som blivit vanligare. Nämligen deltagande i manusrum. Jag skickade frågan vidare till förbundsjurist Axel Rollbäck, fick svar och insåg att det nog är en egen artikel. Hjälp mig gärna med den artikeln. Maila mig på redaktor@dramatiker.se och berätta om era erfarenheter av manusrum.

 

Text: Daniel Karlsson, manusförfattare och redaktör för dramatiker.se

Loading...