Den 12/9 skrev Johan Hilton en krönika i DN om “hur svalt intresset är för scenkonsten i det offentliga samtalet”. Framförallt i kulturchefernas söndagskolumner och kulturkrönikor. Krönikan avslutades med frågan om kulturcheferna går på teater nuförtiden.

Intressant med en diskussion om scenkonst, tänkte jag och några andra dramatiker jag diskuterade det med. En diskussion om scenkonst är ju helt riktigt inte så vanligt. Den kanske man borde ge sig in i?

Men allteftersom debattinläggen kom, blev det tydligt att det inte var en diskussion om scenkonsten. Helt enligt den inledande frågan, var det en diskussion om kulturchefernas förhållande till scenkonsten. Och den frågan vet i alla fall jag inte särskilt mycket om. (Men det verkade vara en fråga som engagerade kulturcheferna). 

En del sas det i alla fall om den nutida scenkonsten och de pjäser som spelas idag. Kanske beror ointresset på “en ström av romandramatiseringar, beställningsdramatik, kring “aktuella samhällsfrågor” och annan instrumentell scenkonst” (Wiman, DN)?  Björn Werner (GP) håller med Wiman om att teatern inte skapar samhällsdebatten, utan följer den, och menar att både “Donald Trump och Greta Thunberg blir gestaltade på scen i år. Det är inte mycket till nytt raster att filtrera något genom”.   

Eller är det så att scenkonsten idag är “oerhört vital” men att svaren på var vår tids viktigaste idéer produceras, “inte alltid finns hos Jon Fosse” (Aagård, (AB)?   

Koreografen, regissören och dansaren Mats Ek för in ett skaparperspektiv i debatten och pekar på några problematiska trender i dagens scenkonst som beror på bristande utbildning hos utövarna, och som dagens kritiker inte klarar av att identifiera.

Johan Hilton sammanfattar debatten två veckor senare i en ny krönika, där han bland annat tar upp att dramatik och teaterkritik är svåra att få tag på (men berömmer förbundets satsning DramaDirekt). Krönikan slutar med att han vill föra diskussionen vidare till svenska scenkonstnärer “[H]ur vill ni förändra och förnya scenkonsten? Eller stämmer det att ni slutat tänka?”.

Och där verkar det som att den diskussion om scenkonst och dramatik som jag och mina dramatikerkollegor spanade efter, faktiskt kan börja. Det här vet vi nog mer än om, än vi vet om kulturchefers förhållande till teatern. Och oavsett om man vill utgå från Hiltons fråga eller nån, hoppas jag på många dramatiker i debatten. Både på kultursidorna, på sociala medier och på den här sidan. 

Maila era inlägg till vår redaktör Daniel Karlsson, redaktor@dramatiker.se.

 

Text: Daniel Karlsson, redaktör för dramatiker.se.

Loading...