Genom att mangla fram ett nytt tandlöst sönderkompromissat avtal visar kulturministern att varken hon eller staten vill ta ansvar för svensk films framtid. Istället smiter hon ifrån alla problem via i ett så kallat ”branschavtal” där ett flertal av de aktörer i branschen som tjänar stora pengar på svensk film inte är med.
   Det är genant.
   Alla vi som skapar svensk film hade hoppats på ett modernt konstruktivt tänkande från departementets sida. Ett engagemang som skulle visa att man förstod vikten av en vital och progressiv filmproduktion.
   Vi blev grymt besvikna.

-...